Nu föds han snart
igen
och vi har matchande julstrumpor
ovanför den öppna spisen
riktigt fina
och medvetna klappar
ibland brukar en liten skärva
tro
leta sig in i mitt hjärta
under den här tiden
ofta när jag ser barnens ögon
som jag aldrig brukar se dem
annars
det är som om kärleken går sönder
lite
som om jag skulle ha möjlighet
att laga den igen
men i år tänker jag inte ta den där
midnattspromenaden
och lyssna på fadern och sonens
konspiratoriska samtal
det gjorde faktiskt ont
förra gången
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar