lördag 27 december 2014

Vilans hav

Ett varmt pulserande du
genom kylan

nymånens sneda leende
en road strimma vitt ljus

över bedrövelsen

lägg dig
inte i

rovdjuren är ute för att
döda

lägg ditt hjärta
i vilans hav

det lugna accepterandet
av livet


Huset

Du reser långt
öppnar dörren

där väntar rummen
tysta

veden brinner
sina berättelser

om timme efter timme

solens dagliga vandring

nätternas rop

ljuden av tassar och klövar
i mörkret


tisdag 25 november 2014

Det enda hon fick med sig

Det enda hon
fick med sig

var en vind

i vilken hon har färdats
som en storm

aldrig fötterna i marken
människor passerar

utom de hon tagit tag i
slitit med sig

De ogiltiga

De ogiltiga
med sina förlorade
framtider

och saknade
förvärvsinkomster

sitter i bekväma
bussar

på ännu en gruppresa
mot livet slut

Hitta fram?

Ni som säger
att ni älskat

finns det risk att hjärtat
flyter ut i kroppen

så att huden på en fingertopp
kan brinna

eller är det mer
som sammandrabbning

plus och minus
på en färd i universum

mot varandra
från långt avstånd

hitta fram?

måndag 24 november 2014

Krucifixet

Det vita kyrkgolvet
glänser
som tänderna
i deras munnar
nylackat

krucifixet
hänger kvar
runt huvudet
en vissen midsommarkrans

ibland tittar han på henne
fördömande

som om det fanns en bok
som om hon ännu inte hunnit läsa den



Gillestuga

Djupt inne
i familjen hjärta

äter de minsta
popcorn

inneslutna
i en livmoder

klädd i furupanel

En tillfällighet

Hennes barndom präglades
av stengods

länge
trodde hon

att en av
konstnärerna

var hennes
riktiga pappa

det sades att han tyckte
mycket om barn

det
kunde inte vara

en tillfällighet

Även denna vinter

Även denna vinter åker han
 till den igenbommade sommarstugan

för att titta på småfåglar
i sin kikare

de snabba rörelserna
när talgoxen och blåmesen
nappar åt sig födan

är det enda
som någonsin

framkallat minnet
av hans mor

måndag 17 november 2014

Sammet och linne

De älskande möblerade
med oförfalskad renhet

levde med dämpade
solblekta penseldrag

men kanske var hon ändå
en klyscha

sammet och linne

ibland kallade han henne
sitt kuddfodral

Skyddsrum

Rädd för vissa rörelser
och ljud
sprang hon nätterna
igenom
till de små barnens
skyddsrum

om morgonen räknade
hon alltid in dem

upptäckte att det var hon själv
som fattades


Nordiska träslag

Hon har i sig
en ständig längtan
efter nordiska träslag

björk och ask
som spjut
genom radhusidyllen

kommer med en pust
av djup, djup skog

I vattenbrynet

En bit av henne
spinger fortfarande
naken

i vattenbrynet
vid oskuldens
öppna hav

fredag 31 oktober 2014

Poesivänner- hjälp mig välja!

Nu satsar jag på att publicera en diktsamling igen och jag behöver din hjälp.
Jag sitter med ett stort material.
150 av dikterna finns publicerade här på bloggen.
Hälften ska med.
Ge mig några av dina favoriter.
Det räcker med titeln.
Men vill du så tar jag tacksamt emot några rader om varför du valt just dem.

Maila till ylva.bjornstrom@telia.com

Vart tredje tips får min förra diktsamling som tack.
Så skriv gärna din adress i mailet.



Blomma

Den sista dagen
innan vintern
kom

tryckte du ned
dina fingrar
i den kalla
jorden

tryckte du ned
dina förhoppningar'

om en blomma

Mörkerögon

Ljuset har försvunnit
från jord och himmel

kvar är platsen
som den ser ut
när allt det andra
händer

blod som driver
över sten och mossa

mörkerögon

i skydd av natten
lever de

ett annat språk

En stor dröm

Längst ned
i den sotiga
staden

gömmer sig
en stor
dröm

som fröet
programmerat

bär det trötta barnet
den

som en tatuering
under huden

för alltid
behäftad

onsdag 29 oktober 2014

För att undkomma

Hon reste långt
med sitt persongalleri

för att undkomma

kände sig som
ett nätverk

minglade med sig själv
om nätterna

försökte glömma de andra
på okända platser

lura dem att gå i felaktiga
riktningar

till slut höll de varandra i
händerna

tittade på henne med
misstänksamhet

som om hon tänkte
byta hotell i hemlighet

eller kanske bränna
deras biljetter




Promenad

I den övergivna husvagnen
hänger julstjärnan

den tittar på henne
men tiger

i flera veckor sedan
undrar hon

vad den hade
varit med om

Tystnaden

På avstånd hör hon
grävmaskinen

ljud som tar sig rätt

tjurarna som råmar
över fälten

sedan tystnad
kattlik
smygande

väntande
på nästa
ljud

Höststorm

vinden sveper bort
det sista av sommaren

går med långa steg
längst marken

vintertiden försluter rummen
i mörka speglar

husen som lossnar
och driver ut
i natten


Andra människor

De har klippt ut ansikten
på andra människor
och klistrat upp dem på en fondvägg
i det stora vardagsrummet

för att skydda dem från fukten
när de gråter
har de lackat dem i många lager
båtlack som blev över

när någon av dem saknas
kan den andra sitta där
i folkhopen

dekantera vinet
till ett sorl av röster
lever jag
var är du
när måste deklarationen
vara inlämnad

tisdag 28 oktober 2014

Flytta in

Flytta in
möblera mig

ställ allt du har
bland allt jag är

kanske sånt du ärvt
lampor med varmt sken

saker från en annan tid
så att vi slipper

kvadratiska bord och mjuka soffor

magasinera dig
i mig

jag ska hjälpa dig att bära



Specialbeställd tapet

I sitt förra hem
hade hon en röd
matsal

och när hon satt där
med sina flingor
insåg hon

den färgen fungerar bara
när man äter middag
med någon som kommit hem
från en lång resa

annars är hon i grunden sparsmakad
sover naken
fönstershoppar

det är bara eldstaden på övervåningen
som är gömd

bakom en specialbeställd tapet




Alla mina tårar

Alla mina tårar
sparar jag

tills de får rinna
som champagne

ur en venetiansk badkarskran
från Florens

söndag 12 oktober 2014

Flyktingar

De flydde ut i
ingenting

sen dess har ingen
sett dem

men under vintrarna
vandrar de
på den stjärnklara himmelens
linor av ljus

långt ovanför det
som går att förstå


På avstånd

Utkanterna
är täta
mättade av liv

långsamhetens gummiband
över ögonblicken
tystnadens klarsyn

hjärtat som slår
så nära
den älskade

när hjärtat
slår närmare
sig självt

tisdag 30 september 2014

Stockholm

Staden kommer emot dig
som en sjukhussal
där personalen
ständigt städar undan
allt som påminner
om sjukdom

Pälsungar

Dimmband svävar
mellan tallar

pälsungarna sover 
fortfarande

i sina reden

instinkternas och nuets
varelser

alla de
som inte räknar 
sina nätter


fredag 19 september 2014

Sensommar

I kvällens röda
sluter ögonen

klimathotet bjuder
på tropisk värme

flugorna surrar
men har åldrats betydligt

ikväll är det fågellöst
här

vid mitt innanhav

bara vinden som tar tag i ett löv
och lyfter det lite

New York

Hela staden står på tå
för att få plats
New York

mellan Chinatown
Soho Little Italy och Spanish Harlem
har alla gränser tagit skydd
New York

som om Dow Jones
plötsligt trängt sig in

skrikit över axeln
till sina anhängare
NewYork

skjut för att döda
vi lämnar inga
överlevande

Sufflös

En dag
sitter man vid ett hav
stillnar i ett steg
betraktar en fluga

och vet

som om högre makter anställt
en sufflös
vars enda uppgift är att viska
ur det omedvetna

tisdag 16 september 2014

Morgontidning

På försörjningsfötter
mot bussen

mörkret över axlarna

doften av sorg
fortfarande

som steg ur trycksvärtan
bland dagens nyheter

de som förenklar
inte orkar

ändå

en bit på väg

bryter solen igenom




måndag 15 september 2014

Sundsvall-Hagsätra

Mammorna rökte då
vevade ned fönstren
i den röda Opel Caravanen

skrattade mycket
gjorde de också
på väg mot Stockholm
för nya Marimekkohattar

papporna stekte pannkakor
med småbarnen
och hade rödblonda skägg

vissa av oss valde
en vecka hos farmor
istället

förortsröster och cigarettrök

med hundarna ända bort till
tunnelbanestationen











söndag 14 september 2014

1972

I gillestugornas årtionde
släckte vi lamporna

trevade
efter varandras
begär

Min

Ett ensamkommande
barn

i bygden
gles som hårstråna

på de kvarglömda männens
huvuden

Vems jänta är du?
Min.

måndag 1 september 2014

På ojämna datum

Stockholms gator
skaver

djup kyla
på den skuggiga sidan
av trottoaren

de tveksamma stegen
hos dagens byten

det färdas genom
infrastrukturen
bitar av en stor tomhet

på ojämna datum
mellan 6-17





Katten säger

En katt glider in
och säger:

så klokt
att ni håller dörren öppen

för mitt vilda

i ert varmbonade
människoliv

onsdag 27 augusti 2014

Sensommarhjärta

Höstvinden
högljudd i trädens
löv

huset omgivet av ett
förebådande

kroppens nakenhet
längtar redan

efter kroppens nakenhet

Det slutgiltiga
i att vinterhjärtat
måste kallas hem

Kom snarast!

Hjälp mig att ge upp!

Dikt till Birgitta S

Nu har ännu en människa
försvunnit in i sitt
eftermäle

orden som hänger i långa rader
för att torka
på minnets bakgårdar

snart nog
kommer de
som ska samla in dem

och stryka dem släta



Den saknade

Från den ena dagen
till den andra

reser kärleken
från en plats långt bort

nyss hemkommen
i sitt mjuka ansikte

kysser jag
den saknade


Bryggan

Granar nedlagda
uppsågade

bär mig
långt ut över
sjön

kallar de sig gran
eller brygga

eller bär de på en större
hemlighet



söndag 23 februari 2014

Ett nytt poesiuniversum

Har börjat skriva kring ett nytt tema. Det handlar om de andra varelserna. De som är i händerna på en ras, som inte har fullt upp med sig själva. Det känns gott att låta orden cirkulera i nya banor.

Träden viker sig
villigt i vinden

till granlågan
når inte stormen

tätt tryckt
vilar räven

på kudde av
päls

i sömnens skydd
mot hungern

drömmer

om bytets blodvarma
skräck

.......................

Inga hästar drar
genom väglöst landskap

djurens muskler som säckar
under djurets hud

långt inne i hästens öga

sjunger den djupa smärtan
sin mörka sång

........................................

kylan ligger tyst
över djuren

hovarna, klövarna, tassarna
landar stumt

i markerna födan

kraften som driver dem
framåt

till platserna
de är satta

att offra sig


.........................................

katten smyger fram
till barnets mjuka
hand

hud mot päls

....................

kultingen skuttar
förenad

mörkret kommer sen

en dödens transportbil
över åkrarna



måndag 6 januari 2014

Oss själva

Det beror på
mig själv

en spiral
av minnen

hundra generationers
världar

födelser och dödar

detta dna som älskat

kärleksvarelsen

även rädslan

kropparna som stelnat
gömt sig

vi lever i en biologisk
kanske andlig
torktumlare

och kallar den

oss själva


lördag 4 januari 2014

Mellan två städer

Husen vältrar sig
i skymning

kornas ångande kroppar
upplöses av dimma

mörkret smyger
på tysta fötter närmare
när människorna
vänder ryggen till

här lever vi mellan
två städer

bakom nystrukna
gardiner

det är ett
rivningsland

så många varma platser
jämnade med marken

så många år som
brunnit

men stora delar av skogen
står kvar