onsdag 27 augusti 2014

Sensommarhjärta

Höstvinden
högljudd i trädens
löv

huset omgivet av ett
förebådande

kroppens nakenhet
längtar redan

efter kroppens nakenhet

Det slutgiltiga
i att vinterhjärtat
måste kallas hem

Kom snarast!

Hjälp mig att ge upp!

Dikt till Birgitta S

Nu har ännu en människa
försvunnit in i sitt
eftermäle

orden som hänger i långa rader
för att torka
på minnets bakgårdar

snart nog
kommer de
som ska samla in dem

och stryka dem släta



Den saknade

Från den ena dagen
till den andra

reser kärleken
från en plats långt bort

nyss hemkommen
i sitt mjuka ansikte

kysser jag
den saknade


Bryggan

Granar nedlagda
uppsågade

bär mig
långt ut över
sjön

kallar de sig gran
eller brygga

eller bär de på en större
hemlighet