Landskapet ligger djupt begravt
under juli
solen vaktar oss
alla
nya generationer skriker
åt barnen
som kastar sand
i varandras oskyldiga
ögon
männen med sina
ölburkar
vet inte var de skulle göra av
händerna
annars
strandmattornas ränder
har bleknat ännu lite mer
nya generationer
badar nakna i morgonsolen
utan att männen tar fram sina
kikare
mot kvällen går de till sängs
i sina nattlinnen
som ingen längre ska slita
av
de ungas viskningar
hundarnas avlägsna skall
studsar mellan husen
tisdag 30 juli 2013
onsdag 10 juli 2013
Badorterna
De ska gå de 172 stegen
ned till havet
låta de urtvättade badrockarna
falla
vandra som en inverterad Venus
ut bland vågorna
även vid utåtvind
de ska strunta i att någon
promenerar
till och med män
med hundar
de får tåla deras nakenhet
allt vad deras kroppar
varit med om
de ska gå de 172 stegen
till det aldrig
blir sommar
mer
tisdag 2 juli 2013
Hon önskar att de var bilder
Hon önskar att de var bilder
på lyckliga människor
i vackra tidningar
inte människor
som bara fortsätter
och fortsätter
att han hade blåvitrandig tröja
att hon var smalare
tre pojkar med pottklippning
en hund
en vitmålad paradtrappa
med sväng och allting
hur hon skulle torka eterneller
hänga dem upp och ned i stora fönster
hur han skulle ha ett brett leende
inte begära för mycket
att hon ska sluta med terapin
rycka upp sig
att hon ska lyssna på honom
när han är tråkig
vänta med middagen
fast hon är hungrig
synd att de inte finns
de där pojkarna
de hade också varit
hungriga
hon hade kunnat krama dem
i sina armar
när de hade ramlat
och slagit sig
de hade aldrig blivit människor
som bara fortsätter
och fortsätter
måndag 1 juli 2013
Försvinnandet
På nattens botten
fast i en dröm
som brinner
vakar hon
sovandes
över det som
gömt sig
kärleksbreven
de kastade
rabblar sin kärleksord
ur jorden
stiger upp i blommorna
beblandar sig med maskar
hur försiktigt
brukade inte hennes
händer
närma sig din hud
den bortglömda
det vissnar i oss
en stor sorg
som inte får sin näring
man måste snarast anmäla
bygga reservat
och konfiskera
vidkänna
att försvinnandet
har ägt rum
fast i en dröm
som brinner
vakar hon
sovandes
över det som
gömt sig
kärleksbreven
de kastade
rabblar sin kärleksord
ur jorden
stiger upp i blommorna
beblandar sig med maskar
hur försiktigt
brukade inte hennes
händer
närma sig din hud
den bortglömda
det vissnar i oss
en stor sorg
som inte får sin näring
man måste snarast anmäla
bygga reservat
och konfiskera
vidkänna
att försvinnandet
har ägt rum
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)