som ibland
kan kännas ensam
har de byggt sitt hus
orosmolnen hukar sig så länge
över kvarteren
i den här trakten
hon känner sig
hindrad
av alla sportsändningar
som om hennes liv
bara bestod av svettiga män
som oupphörligen rör sig
i olika riktningar
du har ju trädgården
brukar hennes livs kärlek
säga i reklampausen
han har ett mjukt ärr
på insidan av låret
det brukar hon vidröra
med lätta fingertoppar
tiden springer ibland
förbi
det händer att den stannar
och hejar
en gång
när det hände
brast hon
det är det fortfarande
ingen som vet
1 kommentar:
Tack Ylva för att du påminner om sprickorna i vardagen. På ditt lite stillsamma sätt. Så jävla fint.
/Åsa
Skicka en kommentar