Ögonblick, nr 3

Tystnaden är så
stor

sträcker sig genom
skogarna

från en plats
där jag hörde hemma

till det ögonblick
där jag nu står

Ögonblick, nr 2

Jag har mött dem
ibland

den gamla mannen
och fågelhunden

nu ser jag deras spår
i snön

en glädje
och en slags vildhet

Ögonblick, nr 1

I skymningen vänder jag mig
mot vinden

huskroppar och hästar
lika stilla

snökristallerna smälter
mot mitt hjärta

Vilans hav

Ett varmt pulserande du
genom kylan

nymånens sneda leende
en road strimma vitt ljus

över bedrövelsen

lägg dig
inte i

rovdjuren är ute för att
döda

lägg ditt hjärta
i vilans hav

det lugna accepterandet
av livet

Huset

Du reser långt
öppnar dörren

där väntar rummen
tysta

veden brinner
sina berättelser

om timme efter timme

solens dagliga vandring

nätternas rop

ljuden av tassar och klövar
i mörkret

Det enda hon fick med sig

Det enda hon
fick med sig

var en vind

i vilken hon har färdats
som en storm

aldrig fötterna i marken
människor passerar

utom de hon tagit tag i
slitit med sig

De ogiltiga

De ogiltiga
med sina förlorade
framtider

och saknade
förvärvsinkomster

sitter i bekväma
bussar

på ännu en gruppresa
mot livet slut