Kylan skulle ha försänkt
rötterna i marken
nu faller träden
i vintervärmen
i husen blåser
människorna omkring
kroppar som dunsar mot väggar
och stålrörsben
var och en flyger ensam
mellan rummen för förlåtelse
de dunkar sig till sömns
i den genomskinliga natten
var och en lätt
på sitt eget vis
0 kommentarer:
Skicka en kommentar